I bäckenbotten finns öppningar för urinröret, slidan och ändtarmen. Det finns
också en mängd muskler, som ska stänga dessa öppningar vid ansträngningar för
att hindra bukens organ från att tränga ut. Musklerna är således beredda att
stänga slidan vid behov, genom att dra ihop sig. Denna muskelsammandragning
sker reflexmässigt och utan att kvinnan behöver tänka på det.
Vid vaginism kan denna funktion sägas ha blivit överkänslig, och slidan
stängs då något tränger in. Slidan kan också stängas vid beröring av
slidmynningen eller till och med vid tanken på penetration.
En kvinna med vaginism har inte själv kontroll över
muskelsammandragningarna, och kan därför inte frivilligt slappna av musklerna.
Det är inte ovanligt att kvinnor som drabbas av slidkramp har lätt att få
muskelspänningar även i andra delar av kroppen, och inte sällan har dessa
kvinnor besvär med annan led- eller muskelvärk.
Musklerna som påverkas vid vaginism är de som finns runt den yttre tredjedelen
av vagina. Vaginism kan vara partiell eller total, vilket innebär att
tillståndet stör respektive omöjliggör penetration. Med penetration menas inte
bara samlag, utan även andra former såsom gynekologiska undersökningar eller
till och med införandet av en tampong.
Det är viktigt att inte glömma att vaginism är ett medicinskt tillstånd, och
att det finns behandling. En slida är inte för trång, utan det är ofrivilliga
muskelsammandragningar som försvårar eller omöjliggör samlag eller annan
penetration. Detta är ett problem som bör tas på allvar av såväl kvinnan som
hennes eventuella partner, och man bör aldrig tveka att söka hjälp. Kvinnor med
vaginism kan njuta av ett sexuellt förspel, och även få orgasm, så länge
penetration undviks.